För ett tag sedan hade Gabriella Ioannides en utställning på Galleri Rostrum i Malmö. Sparsmakat. Bilderna hängde glest för att deras innehåll var så starkt. Trots att de alla till synes var litet vardagliga, enkla, så visade de på situationer och förväntningar som formar våra jag.
Det handlade alltså om frihet. Frihet att utforma vem man är.
Nu ger hon ut en serie teckningar, som hon visade på det numera nerlagda galleri Wuthering Heights i Malmö år 2004. Varje bild är enkla streck. Inte mer är tecknat än som behövs.
En rätt anonym stadsmiljö växer fram, kantig, kal, hård.
Ibland susar någon figur förbi som en skugga, litet raspig i ytan, som om hon skulle gå sönder i mötet med de räta vinklarna.
Då och då skymtar texter, som lovar oss saker:
Feel Free!
Love For Sale!
Fake is Fun!
Wonder World!
Allt rör vid äkta känslor men allt är också helt kommersialiserat. Till salu. Det finns bara att beskåda, går inte att egentligen erövra.
Allt finns, som en skylt förkunnar, nu – och det är nuet som är allt. En obehaglig värld växer fram. Konturerna av en varg susar förbi, omdiskuterad, missanpassad.
Trivsel handlar om livsstil. En julgran står likt en Wunderbaum i ett gathörn. En annan skylt basunerar ut att vi ska vara välkomna.
Men så känner man sig knappast. Här finns inte en fästpunkt, ingenting för ögat, trots att det påstås vara så.
Allt är kulisser, slutna murar och gränder, där ingen vet var man hamnar. Antagligen är det bara likadant där också.
Ioannides tecknar med smärta och vånda men ytterst effektivt och enkelt kring det sociala tryck, den ekonomiska press, som konstituterar ens konsumistiska jag.
Jag bläddrar gärna fram och åter i hennes bok, som formar ett slags berättelse, där några förhoppningsfulla sidor dyker upp. Först har någon raderat bort ”for sale” i ”Love for sale” sedan dyker en alldeles levande och vanlig kvinna upp med megafon.
Så kanske några vettiga ord ekar mellan husväggarna.

Thomas MIllroth, Nya Upplagan 066 2012