Gabriella  Ioannides
   
Målningar 2016 – 2017  
Målningar 2012 – 2015  
Målningar 2001 – 2009  
Rostrum 2012  
Feel Free, publikation 2011  
Galleri Ping-Pong 2008  
Galleri S:t Gertrud 2006  
Wuthering Heights 2004  
Nya namn 2003  
Galleri Mors Mössa 2002  
Examensutställning 2000  
   
      Texter & recensioner
Edstrandska stiftelsen 2015
Rostrum 2012
Nya Upplagan 066 2012
Sydsvenskan 2012
Bibliotekstjänst 2012
Skånska Dagbladet 2004
Leger 2 2003
Skånska Dagbladet 2003
GT 2002

 
  CV  
Kontakt  
   
   
 

En trygg flicka i en otrygg värld

En flicka, vars hårband och kläder antyder en sorts sydeuropeisk intellektuell medelklass, står någonstans i världen med en plansch i händerna och frågar sig: Where do I go from here? Gabriella Ioannides målningar är enkla, vita, och konturerna är satta med tunna svarta streck. Den enda rumsmarkering som finns i målningarna är det tydliga hörnet bakom flickan. Flickan, steget, hörnet och den osäkra framtiden upprepar sig i åtta stora målningar. Vid första anblicken verkar målningarna vara identiska. Sedan lägger man märke till skillnaderna, Det är en trygg värld. Inte bara på grund av flickans medelklassutstrålning och hennes skolflicksaktiga hårband. Hennes kläder tycks vara den universitetsstuderandes, flickan som just lagt av sig skoluniformen och tagit på sig något som kan kännetecknas som en civil uniform.

En svag flammighet i målningarnas yta gör att flickan på bilden nästan tycks rörlig, i en sorts inåtvänd animation där bara ansiktsuttrycket skiftar lätt. Frågorna i alla målningar är olika. Det kan först verka som enkla frågor. När de rycks ur sammanhanget blir de komplexa. Does it really matter? What should I expect? They say it's hard. What could possibly go wrong?

Frågorna riktar sig till synes från en turist till en osynlig hjälpsam lokalbefolkning i en trygg värld. Det finns också en tydlig metaaspekt som gör dem djupare. Målningarna är riktade till en betraktare. Konstnären blir närvarande som en skugga i den lätta flammigheten i det vita. Gör sina frågor meningsfulla och utåtriktade. Som om loannides har kastat sina egna frågar om skapandet rakt ut i galleriet och får tillbaka dem i samma ögonblick, utan svar, men förändrade. Det är lätt att ta till sig målningarna. Det har dels att göra med referenserna till serievärlden. Att dra blickarna omedelbart till bilderna med till synes enkla knep. Men knepen har Ioannides använt inte för att göra något lått eller ytligt, utan för att uttrycka någonting som det inte finns några knep for. Det finns ingen anledning att oroa sig för flickan oavsett var hon befinner sig. Hon kommer att klara sig. Det är värre ställt med världen.

Ann-Marie Ljungberg, GT 20.8 2002